Kämpar vidare..

2011-02-14 @ 21:04:07

2011 skulle bli mitt år, då allt skulle vända, olyckorna sluta samlas på hög. Det började bra trots motgångar, men naturligtvis gick det i stöpet också. Ibland undrar man över karma? Men snart måste väl alla dålig karma vara över för min del...?

För att bida min tid och få den att gå blir det till att läsa böcker man fått och gotta sig i lite synth å sånt! Jag hoppas det vänder snart... Sova kan man ju också :P

 

Nu ska jag klappa katterna och sova lite...

Hoppas det inte blir så kallt som det sagts *hurven*

Errare humanum est, ignoscere divinum

2011-02-13 @ 17:14:09

Livspusslet verkar sakna en massa bitar, inget vill hamna på rätt plats eller passa..

Att gå vidare är det enda som finns, även om det är svårt och det sista om överger en är hoppet. Det får man klamra sig fast vid när det blåser hårt och orättvist.

 

Jag har funderat mycket kring livsmål och vad jag vill med mitt liv. Tid för eftertanke behövs för att sortera, förkasta, förnya. Just nu hoppas jag att allt tar ny vändning, till min fördel, jag hoppas och tror att innerst inne finns svaren redan där, det gäller bara att finna dem och våga ta steget. De funderingar jag haft ett tag har bara förstärkts, trots motgångar, nu gäller det bara att allt hamnar tilllbaka på rätt plats igen, för rätt var det- helt klart.

 

Efter all rotlöshet vill jag främst ha ett stabilt, lugnt liv, utan drama, där jag får utrymme att utvecklas men i min takt.

Reda ut livet, få ordning och struktur.

Dela livet och alla vändningar med någon, i glädje och sorg.

Känna lugn och harmoni.

Undrar om jag håller på att bli gammal?

 

 

Bild: Privat

 

Sum quod sum

2011-02-12 @ 02:40:47

Jag är den jag är.... duger inte det kan jag inget göra åt det. Plötsligt blev allt nattsvart igen, hoppet försvann och jag kryper ner i mitt svarta hål igen.

Att man aldrig lär sig, man ska inte bjuda på sig själv, det verkar bara ge bakslag. Vara rå och hänsynslös är det som gäller och belönas, men sådan är inte jag...

 

Snart ger jag upp och då får allt vara.

Alea iacta est...

2011-02-10 @ 09:15:03

...är det enda jag kan säga just nu och hoppas på det bästa....

Equitare Necesse Est

2011-02-09 @ 10:36:16

Att rida är nödvändigt! Jag kämpar på med en kombination av rehablitering och nöje- inte så tokigt! Har fått min barbackagjord, den är av en äldre modell och tyvärr har gjorden bara ett spänne. Den sadelgjord som följer med är lite kort och smal, gjord av vävd bomull. Så nu gäller det att hitta på något klurigt sätt att fixa det. Vill ju kunna hat den på flera hästar och att det ska vara bekvämt för hästen.

Jag får nog försöka specialgöra en lösning på detta. Skönt i a f att ha en egen barbackagjord med stigbyglar (fast dessa ska jag också byta ut). Man blir rätt bortskämd med att rida barbacka, det känns rätt konstigt att sitta i en sadel nu.

Förra fredagen red jag för Lena Unneby, mitt första ridpass sen innan jul, då jag blev sjuk. Oj vad jobbigt, och högerbenet vill inte riktigt hänga med alla gånger. I slutet domnade det bort och har inte riktigt hämtat sig än. Men det gick över förväntan måste jag säga!

 

Nu är det bara att kämpa vidare och hoppas att benet och högersidan skärper sig. Har fortfarande inte fått svar på porfyriprovet, men så fort det kommit så ska jag försöka få åka till neurologen, något är ju tokigt!

 

Just nu händer det så mycket, så jag hinner nästan inte med- behöver nytt jobb, försöker få ordning här hemma, få reda på varför jag blev sjuk, träna och rehabilitera mig.. Men jag hoppas och tror att allt ordnar sig till slut, känns ju bra att ha börjat i alla fall. Sen vad framtiden har att utvisa, det får man ju se, men just nu känns det ju bra i vilket fall som!

 

Dags att göra sig klar för att gå till sjukgymnasten!

 

Ha en solig och fin onsdag.

Hic et nunc!

 

 

Bild: Privat

 

Solsidan

2011-02-06 @ 11:29:49

Just nu känns det som att jag är på solsidan på många sätt och vis... Trots tappat jobb så känns det inte hopplöst och finns det hopp finns det liv. Jag hoppas jobbfronten ordnar sig, ett heltidsjobb är ju tyvärr nödvändigt, men tills jag har koll på vad som kommer att hända så är det ingen idé att oroa sig. Jag lever för dagen just nu och är glad att saker och ting har börjat ordna upp sig trots allt.

Samtal är gjorda, beslut tagna och jag tror det är det bästa för alla in the long run.. Det är ju bara lite jobbigt innan det är gjort. Nu hoppas jag att saker och ting går som på spåret framöver, det kan jag behöva.

 

Igår firades Dorotea-dagen (fast det är inte Dorotea förrän idag), trots snö så kom det ett 20-tal barn och blev målade på Görans konditori- roligt! Hoppas det blir fler gånger!

Lite filmtittande för en gångs skull, en öl och trevligt sällskap, så var lördagkvällen över. Nu ska jag fixa lite här hemma, sen blir det uteritt (men vart tog solen vägen?) och ikväll ska jag klippa pappa. Trots palt till frukost (!) börjar det kurra lite imagen, lite stekat ägg tror jag det blir.

Ha en fin söndag!

 

 

Bild: Privat