Idag har jag varit och anmält mig som arbetslös på arbetsförmedlingen. Man får väl lov att se det som ett nytt kapitel i ens liv, även om det kommer att vara jävligt tungt ett bra tag framöver. Förhoppningsvis kommer jag att hitta ett jobb som är bättre betalt, ger mig en framtid att se ljust på och utvecklingsmöjligheter. Det är så trist när arbetslivet till stor del går ut på att få arbetslivserfarenhet, men man aldrig får chansen att få erfarenhet, det går bara ut på att ha folk på bidrag och stöd, när det är slut, då kasseras man och nya kommer in i ens ställe.
Jag är 33 år och är både för ung och för gammal, passar inte in någonstans. För ung för att ha fått mycket arbetslivserfarenhet och livserfarenhet och för gammal för att det ska vara ekonmiskt att anställa, då ska man vara runt 20 eller så. Jag kan inte plugga mer, om jag inte vinner pengar, men är villig att flytta, har inga barn som jag måste vara hemma med ibland, vill utvecklas och vidareutbilda mig om möjligt. Mna undrar hur man ska göra för att inte ha rumpan bak...
Idag ska jag söka ett jobb på BUP som behandlingsassistent, ett jobb som är både intressant och slitsamt, men med betoning på intressant.  Det blir mycket pappersarbete framöver men jag hoppas det ska leda till något positivt i framtiden.

---

Nu ska jag gå till tvättstugan och kolla om det är ledigt, sen ska jag på fika hos E, som bakat chokladbollar!!


Ajöss och tack för fisken