Ja, vad skriver man om nu. Är alldeles tom efter gårdagens kalldusch. Borde förvisso inte vara förvånad, det är ju ett känt fenomen att så länge man kan få bidrag för folk är det ok, när dessa är slut- ajöss och tack för fisken. Men man hade ju hoppats att ens arbetsgivare inte skulle bete sig som en ryggradslös  amöba och inte säga att pip förrän det var dags att hiva en överbord. Snart nog sitter det en 19-åring på åtgärd på min plats.
Så, nu är det till att ringa FK, AF, facket..... börja leta ny bostad/flytta hem, kanske sälja bilen och i största allmänhet lida för folks girighet och önskan att inte höra på rätt öra. GRATTIS, ni vann ett järnspett kan jag ju säga.. MED tillbehör. Jag är inte bitter... i alla fall inte när jag återigen slagit underifrån (vilket verkar vara min permanenta position i livet), flyttat från hålan och lämnat allt och alla bakom mig. Vem skrattar då? Inte ni i alla fall *muahahahahaha*.

Näe, dags att kolla på mina "möjligheter"....

Lev livet nu, eller aldrig.