Som det kanske märks så har jag rätt mycket tid över, tid som jag inte orkar lägga på nåogt vettigt i min bältrosfrossa.
Blippar tv, klappar katterna, hostar lite.. Oj vad vettigt, men jag har nog med det. Digilistan på P3, inte så dumt.

Försöker hitta lite roliga bloggar, tycker det var lättare att hitta folk tidigare, när man kunde lägga in sökord. Nu blir det inte mycket läst på andras bloggar. Har försökt hitta bloggar i Dorotea, men det var inte helt lätt heller. De flesta bloggar jag hamnar på är antingen helt fixerade över sina barn och inredning (hur kombinerar man det på ett bra sätt, utan att få hela bokhyllan nedriven? Fast folk verkar varken ha bokhyllor eller böcker längre. Tror jag ska starta ett upprop för bokhyllans bevarande!!), eller på hur mycket kläder och smink man kan hinna "klicka" hem på en dag. Vore schysst en sida som tipsar, utan att man får ångest över allt som bloggaren verkar handla. Med en socionombakgrund så får man lite dåliga missbruksvibbar. Vilka är dessa människor? Hur har de råd/tid/ork/plats med allt? Alla har vi våra hobbies, men det får nu inte gå till överdrift.
Jag är nog för gammal helt enkelt, istället för att jaga efter alla saker och ting, tala/skriva om allt man ska göra och ha gjort, pyntat, bakat, piffat och donat så sitter jag gärna ner en stund i kaoset, skiter i hur det ser ut. Tar en kopp kaffe, klappar katten, njuter av det jag har. Jag må ha det otrendigt, opiffat, ostädat, men jag hinner i alla fall se vad som händer runtomkring mig. Bloggvärlden känns som modevärlden- den trycker på oss en massa värderingar och måsten, så här ser det ut hos mig, se vad mycket kläder jag har i min garderob, hur ofta jag kan byta kläder, hur jag kan shoppa, hur man ska se ut. Allt görs dessutom med företagens goda minne- det sponsras hejvilt för att ens produkter ska synas i största bloggarna. Det är lite skrämmande att överlåta så mycket makt åt, om man får säga det, hyfsat naiva människor.Vad ska de göra när bloggbubblan spricker? Klippa sig och skaffa ett jobb? Inte riktigt fair egentligen.  Hur många med lite livserfenhet tjänar kosing på bloggande? Det vore intressant att läsa. Det borde iofs finnas någon avhandling snart om detta fenomen. Visst vore det kul att tjäna pengar på att blogga (men med den tid jag lägger ner på bloggandet skulle jag inte bli rik), men inte genom att sälja min själ. Alla människor som väljer att blogga har förhoppningsvis något att berätta, men det känns bara som att det blivit snedvridet- enkelspårigheten bland de som uppmärksammas är rätt skrämmande.
Jag säger bara en sak- stackars dagens ungar.