Vaknade upp på söndagmorgonen med en jätteförkylning... ont i bihålor och ena örat, näsan rinner och det känns som jag har feber. Fryser och svettas om vart annat... Härligt. Till råga på allt hade pappat trillat och antagligen brutit revbenen. Mamma tänkte åka in och hämta medicin på akuten och sen låsa uthuset, men det är glashalt överallt och mamma har svårt att gå... Lite ved hade de också. Det var lika bra att hasa sig iväg och fixa det, bättre än att mamma OCKSÅ ska trilla.
Det tog på krafterna och nu ligger jag hemma och har tråkigt, känns underligt att inte vara på jobbet. Får se om jag kan ta mig dit imorgon, men det verkar inte lovande.

När man ligger hemma och har tråkigt hinner man fundera på mycket. Vart är man egentligen på väg, vad vill jag med mitt liv? Man tror man vet, men det man INTE vet är vad som kommer att hända under vägen. Med och motgångar formar en till den man är och det ändras hela tiden. Jag börjar känna att jag befinner mig i ett vägskäl vad gäller mycket. Vad vill jag egentligen? Jag har ingen aning, har bara irrat runt planlöst och hoppats att det ordnar sig. Att inte ha några större mål gör ju att man aldrig kommer framåt.
Ta ridningen som exempel- jag har varit på väg att sluta flera gånger p g a allt strul jag tycker det är. Målet med min ridning har varit rätt modest- jag tycker det är roligt och vill bli bättre på att rida och hantera hästar- för min egen såväl som hästens skull. När så mycket annat överskuggar det hela så tappar man lusten. Efter intensiv ridning för olika instruktörer utifrån+ ridlektionerna samt att jag följt med och tittat på andra som ridit för instruktörer, så  känner jag att jag vill mera.
Mitt mål är inte bara att bli lite bättre- jag vill verkligen bli "ett med hästen", kanske t o m tävla på klubbnivå, bara för att ha gjort det. Så.... vad ska jag göra? Sluta eller satsa? Kroppen mår bra av det- plånboken inte. Jag har helt enkelt inte råd att rida för olika instruktörer och känner att det skulle behöva följas upp snabbt med en ridlektion, d v s 2 lektionerr i veckan istället för en, eller att rida själv och omsätta det jag lärt mig utöver ridlektionen. Ska jag vidare måste jag välja bort allt annat, antagligen t o m bilen, men då kommer jag ju inte ut till stallet- ni ser kruxet? Och då skulle jag ändå inte hamna på någon avancerad nivå eller  egen häst eller något sådant. Hur gör folk för att få ihop det?
Det är helt enkelt så att jag får välja ut en sak jag vill göra- t ex resa, satsa bara på det tills målet är uppnått, slicka mina sår och börja om igen... Små problem i stora världen, men ändock ej att förringa.
Vad vill jag härnäst? Rida? Hälsa på alla i Irland? Äga en stereo?  Egentligen vill jag nog bara komma till ro i mig själv, men med det samhälle vi har, framför allt för kvinnnor, så är det baske mig inte lätt. Man ska och måste, även om man försöker att inte suga in i det hela så slukar det en ändå med hull och hår.

Dessa saker MÅSTE jag i alla fall: besikta bilen (laga den först), titta på Gilmore Girls medan jag äter hallon som jag plockade i somras, äta upp krabban som syrran och hennes familj fiskat i Norge. Mums... livet är kanske inte så tokigt ändå, när man kommer till slutet!