Usch då, imorse var det kallt om näsan igen, efter några dagar med härligt väder.

Igår och idag har jag varit i stallet en stund och tittat när de andra ridit för Lena Unneby- kul men man blir lite sugen.

Idag har jag suttit upp på Cudna en kort stund, funkade jättebra! Känner mig inte alls lika vinglig på hästryggen. Imorgon blir det nog en sväng till, det är ju bra för balans och motorik att sitta på en häst.

Nu känner jag mig rätt mör och trött, lite yr och vinglig efter dagens äventyr. Nu blir det fortsättningen på Veronica Mars, som jag fått låna av snälla Linnea, slappandes i soffan. Sen blir det nog en tidig kväll, så jag orkar imorgon.

Todilooo..

Cudna. Bild: Privat

Vinn ett fint armband! Tävla hos Vakre Hjem & Interiør...

Ja, då var det bara att ta det lugnt och njuta av att få sitta inne i värmen. -34 har vi haft inatt, men jag har legat under en jättevarm och go yllefilt, och vi eldar för fullt. Snart är det lunch, kastar ett getöga på Trolltyg Tomteskogen, klappar katterna och tar det lugnt.

Hade tänkt ta en kort promenad med gåstavarna som stöd i tillvaron, men det håller sig kring -33 hela tiden, så det får kanske vänta tills imorgon.

Nu blir det till att ragga någon som kan natta imorgon, jag är ju inte så himla pigg än så att jag kan släpa runt på hö och mocka lite. I värsta fall får väl pappa följa med och hjälpa mig....

Nu önskar jag er alla en GOD JUL!!

Ja, så har min senaste dagars gång sett ut som... Fick huvudvärk (migrän) i torsdags som sen blev vinglig gång, lite sned kropp och enorm trötthet..

Skulle först bara vila några timmar på akutavdelningen här i Dorotea, men den blev jag kvar över natten... Fredag så var jag på gång till jobbet, men sköterskorna tyckte inte jag skulle fara förrän läkarern kollat hur konstigt jag gick. Han var lite stressad på morgonen, så jag fick vänta tills senare under dagen, då ronden gick.

Lite tester av reflexer m m och sen bar det av till Lycksele, mer undersökningar, CT (som inte visade något) och inskrivning vid Strokeenheten.... Jourläkaren tyckte jag skulle hem söndag, men återigen var det sköterskor som tyckte annat, så först idag, onsdag, har jag just kommit hem.

Man har tagit mer prover, som skickats till Stockhom, jag har gjort magnetröntgen som inte visade något det heller. Nu väntar vi på provsvar, men jag tror inte det kommer att visa något, jag är ju expert på att samla på mig diffusa saker.

Är glad att man tog det på allvar, bl a så undersökte en läkare mig i nästan 1 timme, man har tagit prover och jag har fått vila och ta det lugnt (även om det bitvis varit stökigt på rummet, då jag låg i övervakningsrummet och man väcks för koll, eller nya patienter kommer mitt i natten).

Däremot så känns jag lite utlämnad nu, hemskickad utan att veta vad som händer, forfarande lite svag i höger sida, går konsigt, är yr, trött och illamående. Ingen stroke och det var ju bra MEN VAD ÄR DET DÅ?

Fick nästan tjata mig till en sjukskrivning... sjukgymnasten ville jag skulle använda rullator på sjukhuset så jag inte gick och föll i korridoren, doktorn ville skicka hem mig till jobb. Får det inte riktigt att gå ihop, jag kan ju inte gå riktigt, inte vara uppe så länge, är vinglig och lite svag på höger sida och vet inte vad det beror på.

Nu hoppas jag att sjukgymnasten (som höll koll på mig när jag fick ont i skallen) kan hjälpa med lite rehab och koller. Sen måste jag försöka hitta en läkare också som kan göra efterkontroll.

Jag hoppa att min högerhand ska sluta knyta sig, jag ska kunna gå rakt och att mina kramper slutar. Har aldrig haft kramp i armen förr, men nu verkar det vara på gång. Alla mina reflexer var tydligen väldigt tydliga och lättretade, eller vad man ska säga. Dock är högersidans reflexer direkt obehagliga, går som en stöt genom kroppen, känns som nerverna dras ihop. Lite krampaktigt m a o. tyvärr kände jag av lite sånt i vänsterbenet på vägen hem- inte bra. Jag undrar hur länge det kommer att sitta i och om det kanske kommer att bli värre? Verkar ju lite lurt.

Glad och tacksam är jag i alla fall över det omhändertagande jag fått både här och i Lycksele! I Lycksele bakade vi t o m pepparkakor i söndags! Det var glögg, kaffe, mandariner, pepparkakor, punschrullar och julmusik- jättehärligt!

Rummet jag hade sista dagarna. Bild: Privat

Vilken konstig dag.... -12 här i Dorotea när jag klev upp i morse, sen efter vägen hade vi allt mellan -18 och -6! I Penglund t ex var det -18,1. I umeå var det runt -6, men under eftermiddagen så blev det mildare.

Vi hann med lite shopping, äta gott och umgås lite. Så nu har jag käkat stor räkmacka på Café Victoria (rekommenderas), köpt förtöjningslina och karbinhake till mitt ledreps-projekt, fixat longerpisk till ridklubben samt hittat en ny variant på flugsvampar till granen!

På vägen hem så blev det mildare och mildare och innan Åsele kom snön.. men bara en stund. Efter snöuppehåll i Åsele so hamande vi mitt i snöstormen...  -4, ymning snöfall och kastvindar. Fick köra utan extraljusen på, och ändå var det svårt att se. Väl i Dorotea så snöar det knappt alls. Schizofrent väder?

Nu funkar mobila bredbandet sådär, så snön busar nog på där ute.

Nu ska jag nog sova, fortfarande med pepparkakesmak i munnen sen senaste tandläkarbesöket. Börjar känna mig lätt illamående och med ständig halsbränna av min nejlikrotslagning. Hoppas smaken försvinner snart, annars blir det en låååång jul- och nyårshelg....

Psst.. har fått mitt paket från Magasin Krantz- är jättenöjd!

Ja, då har man börjat en ny resa känns det som. Nu gäller det att hitta sig själv igen och hur man ska leva för att få allt att funka. Känns som att jag förlorat flera år på att inte få någon rätsida på kroppen.

Mitt i alltihopa har jag hittat en gammal skolkamrat som verka leva med ungefär samma problem... underliga äro livets vägar. Kanske kan vi stötta och hjälpa varandra? Känns i all fall bra att ha någon att dela funderingarna med.

Nu har jag i alla fall kommit igång med lite ridning igen, har fått låna Cudna, som tålmodigt låter mig få skumpa runt barbacka på hennes rygg. Med en voltigegjord och mina nya montétyglar, så känns det riktigt bra! HÄRLIGT att vara tillbaka. Nu känns det som att jag skakat igång kroppen lite och det är ju så skönt att ta sig runt lätt och smidigt med hjälp av en häst. Är så glad att jag har så bra människor runt mig, så stöttar och förstår när man inte riktigt orkar,. men som ändå kan peppa och dra med en så man inte blir sittandes. Helgen blev ju rätt intensiv med ridning, glöggkväll, löshoppning och pizza, precis vad jag behövde för att komma igång igen.

Nu ska jag göra mig klar inför dagens resa till Umeå.... tänker på dig Lovisa

Allt gott!

Snälla Cudna Bild: Privat

Ja, det är väl aldrig roligt att vara sjuk, men att faktiskt få bekräftelse på att man inte är galen gör det hela lite lättare.

Efter år av värk och trötthet så verkar det äntligen som jag kommit en bit på vägen.

Som vanligt gäller det att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och framför allt träffa rätt människor.

Efter träff med doktorn och en massa prover så är det i alla fall konstaterat att jag har fibromyalgi och det tillsammans med min överrörlighet gör att jag får ont. IBS (irriterad tarm) verkar komma på köpet. Har fått prata med doktorn igen, alla provsvar hade inte kommit än, men de som kommit har varit bra. Något extra prov togs också, men jag kommer inte ihåg vad det var. Nu har jag fått en ny medicin  mot värk och trötthet som ska provas ca 2 månader, samt rådet att ta alvedon dagligen (något jag aldrig gjort tidigare för detta). Vi får se vad det samt akupunkturen ger (tycker mig redan märka skillnad).

Däremot så funderade doktorn på om jag ev kunde ha en bindvävssjukdom (kommer inte ihåg namnet på den), mycket utifrån ärftliga faktorer jag har. Så nu ska sjukgymnasten kolla lite extra, sen får vi se om det blir ett gentest för att de exakt vad det är. Det är inget man kan göra något åt, men vet man om det så får man lära sig leva med det helt enkelt.

Det är det jag efterfrågat hela tiden.. en bekräftelse och hjälp med hur man ska leva med smärtan och magproblemen. Jag skulle vilja åka någonstans och bara koncentrera mig på hur man ska leva med det, träffa andra, testa mat etc. Så svårt att göra själv hemma.

Nu väntar jag alltså bara på sista provsvaren, träff med sjukgymnast och ett läkarintyg (så att jag kan få en ståmatta till jobbet). Himmel vad skönt att inte betraktas som inbillningssjuk!

Oj, vilken trevlig överraskning jag fick i morse! Igår fick jag en avi för ett stort kuvert- vad kunde det vara? Jag väntar inte på någonting (utom möjligtvis fler räkningar och de brukar ju hamna direkt i brevlådan!).

Imorse hämtade jag ut brevet, som var ett paket, på ICA. Jättespännande att få paket sådär oväntat.

Himmel vad glad jag blev när jag öppnade det! Det var från en kär vän, Sandra, som ville pigga upp mig mitt i allt elände. Paketet innehöll en hel hög med böcker, en DVD-film, godis, en ansiktsmask, en liten hälsning, bokmärke med en fin text samt en BIOBILJETT! Visst har jag en himla fin vän??? Det värmde verkligen mitt i allt elände och jag hoppas verkligen att vi träffas snart igen.

Så TACK Sandra!! Du är guld värd!

Bild: privat

Det blev en ordentlig genomgång hos doktorn, skönt med någon som lyssnar och tar en på allvar! Koll av historik, kropp och journaler resulterade i fler provtagningar, varav de flesta var omtag samt bekräftelse på att jag verkligen har ont, något som känns skönt. Jag har fibromyalgi, antagligen IBS, och det tillsammans med överrörlighet kan vara orsak till många av mina problem. Nu ska jag äta antidepressivt mot värken (japp, det är rätt vanligt, på receptet står det "mot kronisk värk och trötthet"), samt inte vara rädd för att ta alvedon om det känns så. Träna mer, men inte med vad som helst, och äta rätt.

Träna har jag ju gjort, men körtelmage och migrän har kommit i vägen, men när jag kommit en bit på akupunktubehandlingen jag får för migrän och värken i knäna, så blir det till att börja träna på sjukgymnastiken igen. Och så rida förstås! Sen kanske det finns hjälpmedel som underlättar?

Maten hoppas jag kunna få hjälp med av dietist, inte så lätt att veta hur man ska gå tillväga.

Det bästa vore om man fick åka iväg och koncentrera sig på hur man ska lära sig leva med ont i kroppen (min kropp ska ju hålla i kanske 45 år till!) samt hur/vad man ska äta. Träffa proffs och likasinnade....

Ja, nu känns det väl i alla fall som att jag börjat min resa mot en lite bättre kropp (och själ i slutändan), synd bara att doktorn ska sluta, jag får helt enkelt hoppas att jag får träffa någon som kan fortsätta att hjälpa mig.

Tänk att det ska vara så komplicerat att få hjälp och i alla fall någtra svar, något mirakelsvar hade jag inte förväntat mig, men att ständigt uppleva det som att man inte är trodd, det är inte roligt...

Nu  är  det bara till att vänta på provsvar (förväntar mig inget just på den fronten) samt höra vad doktorn ville mig idag..

Allt gott.....

Eder Halta Lotta

Genomgång av journaler, hoppas det ger något.

.. är det som passerar medan du funderar på annat.

.. i år önskar jag mig bara två saker:

1. En ny kropp

2. Ett nytt liv

Inser dock begränsningarna i tomteverkstaden, så här kommer en alternativ lista, om det skulle gå åt fanders med det ovan:

1. Gösta Ekmans biografi

2. En helg på något trevligt ställe

3. Värmefilt till sängen

4. "Så mycket bättre"-skivan

5. En ridtermin

Tack

Tänk vad mycket det kan göra att någon verkligen lyssnar på en. Idag känns det betydligt bättre måste jag säga. Inte bra, men bättre.

Det känns som att jag i alla fall fått en början på det hela, hoppas bara det fortsätter så, och inte tar abrupt slut, som det brukar. Genomgång av journaler blir det nästa vecka, kanske så hittar vi något som inte gjorts, annars så får jag i alla fall veta vad som har gjorts. Jag hoppas detta leder till något bra i slutändan.

Konstigt hur väder påverkar en, nu när temperaturen stigit till "bara" -15, då mår mina knän mycket bättre! Men tyvärr sjunker tempen igen, så det återstår att se hur länge jag kan gå bra igen. Har inte behövt medicinera mer än en dag och nu får jag nålar även på mina knän. Spännande fortsättning följer. Sen får man väl se hur allt går, försöker hålla mig från sjukskrivning, men ibland måste man lyssna på sin kropp, så jag får se hur det blir med det. Kanske bättre vara hemma några dagar än att till slut bli borta en längre period? Jaja, får se hur det blir med det.

Better safe than sorry...

Bild: Fotoakuten