Ja, det är väl aldrig roligt att vara sjuk, men att faktiskt få bekräftelse på att man inte är galen gör det hela lite lättare.

Efter år av värk och trötthet så verkar det äntligen som jag kommit en bit på vägen.

Som vanligt gäller det att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och framför allt träffa rätt människor.

Efter träff med doktorn och en massa prover så är det i alla fall konstaterat att jag har fibromyalgi och det tillsammans med min överrörlighet gör att jag får ont. IBS (irriterad tarm) verkar komma på köpet. Har fått prata med doktorn igen, alla provsvar hade inte kommit än, men de som kommit har varit bra. Något extra prov togs också, men jag kommer inte ihåg vad det var. Nu har jag fått en ny medicin  mot värk och trötthet som ska provas ca 2 månader, samt rådet att ta alvedon dagligen (något jag aldrig gjort tidigare för detta). Vi får se vad det samt akupunkturen ger (tycker mig redan märka skillnad).

Däremot så funderade doktorn på om jag ev kunde ha en bindvävssjukdom (kommer inte ihåg namnet på den), mycket utifrån ärftliga faktorer jag har. Så nu ska sjukgymnasten kolla lite extra, sen får vi se om det blir ett gentest för att de exakt vad det är. Det är inget man kan göra något åt, men vet man om det så får man lära sig leva med det helt enkelt.

Det är det jag efterfrågat hela tiden.. en bekräftelse och hjälp med hur man ska leva med smärtan och magproblemen. Jag skulle vilja åka någonstans och bara koncentrera mig på hur man ska leva med det, träffa andra, testa mat etc. Så svårt att göra själv hemma.

Nu väntar jag alltså bara på sista provsvaren, träff med sjukgymnast och ett läkarintyg (så att jag kan få en ståmatta till jobbet). Himmel vad skönt att inte betraktas som inbillningssjuk!