Det blev en ordentlig genomgång hos doktorn, skönt med någon som lyssnar och tar en på allvar! Koll av historik, kropp och journaler resulterade i fler provtagningar, varav de flesta var omtag samt bekräftelse på att jag verkligen har ont, något som känns skönt. Jag har fibromyalgi, antagligen IBS, och det tillsammans med överrörlighet kan vara orsak till många av mina problem. Nu ska jag äta antidepressivt mot värken (japp, det är rätt vanligt, på receptet står det "mot kronisk värk och trötthet"), samt inte vara rädd för att ta alvedon om det känns så. Träna mer, men inte med vad som helst, och äta rätt.

Träna har jag ju gjort, men körtelmage och migrän har kommit i vägen, men när jag kommit en bit på akupunktubehandlingen jag får för migrän och värken i knäna, så blir det till att börja träna på sjukgymnastiken igen. Och så rida förstås! Sen kanske det finns hjälpmedel som underlättar?

Maten hoppas jag kunna få hjälp med av dietist, inte så lätt att veta hur man ska gå tillväga.

Det bästa vore om man fick åka iväg och koncentrera sig på hur man ska lära sig leva med ont i kroppen (min kropp ska ju hålla i kanske 45 år till!) samt hur/vad man ska äta. Träffa proffs och likasinnade....

Ja, nu känns det väl i alla fall som att jag börjat min resa mot en lite bättre kropp (och själ i slutändan), synd bara att doktorn ska sluta, jag får helt enkelt hoppas att jag får träffa någon som kan fortsätta att hjälpa mig.

Tänk att det ska vara så komplicerat att få hjälp och i alla fall någtra svar, något mirakelsvar hade jag inte förväntat mig, men att ständigt uppleva det som att man inte är trodd, det är inte roligt...

Nu  är  det bara till att vänta på provsvar (förväntar mig inget just på den fronten) samt höra vad doktorn ville mig idag..

Allt gott.....

Eder Halta Lotta