Sammanfattningsvis

2010-01-07 @ 16:57:04

Ja, då var året slut och 2009 känns verkligen som nederlagets år för djuren. Förutom eländiga sjukdomar som fågelinfluensa och svininfluensa, så har vi verkligen fått veta hur illa det är ställt med synen på djur. Misskötta kor och grisar i flera omgångar, travhästar som trillar ner död under lopp, travtränare som använder grisfösare för att få hästarna att springa fortare.... Hur tänker folk egentligen? Det har varit skriverier kring dressyrryttares omdiskuterade träningsmetoder, valpar som smugglas in halvdöda, dopingpreparat har godkänts inom hästsporten, för att inte tala om allt vi inte ser eller hör- sommarkatter, husdjur och boskap rent generellt som inte behandlas bra.
1987 fick Astrid Lindgren en djurrättslag uppkallad efter sig- Lex Lindgren. 22 år senare får fortfarande kossorna stå inne året om, hönsen pickar på varandra i något större burar och skandal efter skandal dyker upp i tidningarna. Nya tillsyningsmän, men ändå dör grisar och kor i lera och avföring.

Under min tid i Irland hade jag lite svårt för griskött, de kastrerar inte sina djur, vilket ger en urinliknande lukt, och ibland smak, på köttet. I Sverige kastrerar vi utan bedövning (var var den diskussionen när skandalen kring mulesing på får dök upp?), men på senare år har samma lukt och smak börjat bli allt vanligare- har det med slakt- och kötthanteringen att göra?
Jag förundras över allt detta, och undrar hur i allsin dar man ska bära sig åt för att köpa "bättre" mat- för inte verkar märkning av köttet vara någon säkerhet.
Köper lite lokalproducerat, men önskar jag kunde köpa mer.. och hitta bra alternativ att äta istället för kött.
Småhushållsprincipen gillar jag och är väldigt intresserad av, Hugh Fernley-Whittingstall är en stor inspirationskälla och många fler har börjat dyka upp- liksom TV-program som dokumenterar hantverk, traditioner och arbetssätt som nästan fallit i glömska. Småhushållningens hjältar, Mitt nya liv i Skottland, Hästmannen, m fl program- mer sånt, färre inredningsprogram TACK!

Nu hoppas jag bara att vi kan avsluta 2000-talets första decenium med att lägga detta bakom oss, och se fram emot bättre år framöver för både djur och människor.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: