Hur många vuxenpoäng har du? Barn? Volvo? Villa? Vovve?

Vem är det egentligen som har bestämt när man är vuxen? Om man ska följa omgivningens syn på det hela så är jag inte vuxen alls, om inte ett jobb räknas som vuxensak.. Har inget av ovanstående, har aldrig tidigare känt längtan eller behov av det. Allt har väl att göra med var och med vem man är i livet. NU kan jag känna att stabilitet i tillvaron, familj etc är något jag verkligen vill, men hur många följer egentligen sin egen vilja och inte omgivningarnas förväntningar? Det här är något som fascinerat mig länge, omgivningens krav och förväntningar verkar många gånger överskugga egna behov och önskemål.

Man ska ha bil, båt, skoter, husvagn, utlandssemester (gärna till Thailand), sommarhus, 2 bilar, hus etc.

Man ska skaffa barn, gärna flera. Inte för att man kanske vill just då, utan för att man ska. Det här är ju lika snett som kroppsynen som finns därute. Om jag inte vill skaffa barn, då är man onormal, följer inte normen. Men tänk om man inte vill just då, inte alls eller, inte KAN få? Vem har rätt att tala om för mig vad som är rätt eller fel?

Jag har pluggat vidare, tagit studielån, jobbar, försöker vara aktiv i föreningslivet.. Bor själv, försöker att inte ligga någon till last, hjälpa till där och när jag kan.. Men likt förbannat är man tydligen ingen fullvärdig medborgare om man inte har allt det där andra. Märkligt.

Jag är aldrig hemma för vård av barn, behöver inte vara ledig lov, examen eller storhelger... Vi tycker att vi är jämställda och öppensinnade, men det gäller tydligen bara om man följer standardformulär 1A.

Nu är jag beredd att ta klivet in i vuxenlivet, om tillfälle ges. Ska bli intressant att se hur det ses och tas emot, och hur jag själv reagerar när jag är på insidan och tittar ut på det som jag var tidigare. Smyger det på en utan att man märker det?

Kanske blir det en uppföljningsrapport.. någon gång i framtiden?

Bild: Privat