Livspusslet verkar sakna en massa bitar, inget vill hamna på rätt plats eller passa..

Att gå vidare är det enda som finns, även om det är svårt och det sista om överger en är hoppet. Det får man klamra sig fast vid när det blåser hårt och orättvist.

Jag har funderat mycket kring livsmål och vad jag vill med mitt liv. Tid för eftertanke behövs för att sortera, förkasta, förnya. Just nu hoppas jag att allt tar ny vändning, till min fördel, jag hoppas och tror att innerst inne finns svaren redan där, det gäller bara att finna dem och våga ta steget. De funderingar jag haft ett tag har bara förstärkts, trots motgångar, nu gäller det bara att allt hamnar tilllbaka på rätt plats igen, för rätt var det- helt klart.

Efter all rotlöshet vill jag främst ha ett stabilt, lugnt liv, utan drama, där jag får utrymme att utvecklas men i min takt.

Reda ut livet, få ordning och struktur.

Dela livet och alla vändningar med någon, i glädje och sorg.

Känna lugn och harmoni.

Undrar om jag håller på att bli gammal?

Bild: Privat