Det går trögt... på många plan. I och med alla bakslag som kommer blir det inte mycket bloggat heller. Men jag försöker... igen.

Hösten har mest bestått i att jobba och söka nya jobb. Ja... jag är uppsagd, sånt som händer. Kommer att sakna mitt jobb och alla kunder.
Lite trattkantarellplockning har det blivit.. men lite ridning då kroppen inte velat vara med riktigt.
Just nu vill den inte alls. Skakar och har sig, något som hållit i sig i 2 v nu. Varken Medicin eller Neurologen har velat ta emot. Nu har det i a f gått iväg en remiss till Neurologen, men om de ens vill träffa mig vet jag inte.
Som tur är så håller det sig stilla när jag ligger eller sitter en stund i en fåtölj.. men jobba eller köra bil är inte på agendan.
Nu väntar jag på snön, så jag kan använda sparken när jag behöver ta mig fram.. jobbigt att gå med stavar.
Mm.. då var det bara att vänta och hoppas.

Mitt i allt detta så känns det ju fint att folk saknar en när man inte synts till, Facebook är inte dumt alls i det hänseeendet.. SMS, telefonsamtal och i övrigt glada tillrop är inte så tokigt att få i tider som dessa.

Mitt i allt detta undrar jag lite stillsamt.. vart tog tiden vägen?

Bild: Privat