..nu tickar klockan mot ett nytt år.. Ett år som jag verkligen hoppas blir bättre än detta.

Ett år med mindre våld, naturkatastrofer, tragedier, ekonomiska oroligheter, övergrepp, övervåld, dödsfall och annat elände. 
2011 måste vara en av de eländigaste år jag kan komma ihåg. Enorma naturkatstrofer over hela världen, galenpanna i Norge,  död och tragedi tycker jag har speglat detta år, både ute i världen och på hemmaplan. 

Nu kan det nya året anas och då hoppas jag vi kan få lite lugn och ro i både det stora och det lilla! 

Kvällen spenderas med vänner och morgondagen ev i stallet...

Gott Nytt År på er alla!

Någon vidare julstämmning har inte infunnit sig, men jukl blir det ju ändå. Svårt att fatta att det är mindre än en vecka till julafton!

Veckorna som gått har sett ungefär likadana ut som tidigare, sova en massa, skaka, träna lite, hasa sig ut till affären.. och så hem igen.

Neurologen hittade inget fel (inte för att de gjorde så speciellt mkt heller).. Tydligen stress som gör det, men vad som händer nu vettefanken. Ska gå en kurs i basal kroppskännedom för att lära mig slappna av.... Hmmm.. jaja.. 
Inget kommer ju att hända förrän inpå det nya året. Väntar fortfarande på sömnapnéutredning, remiss till smärtrehab och nu ska jag även till Hudkliniken, då jag har fått psoriasis, som kan ha med min värk att göra (psorisasisartrit). Så det är väl bara att skaka vidare tills nyår varit. Nån som behöver hjälp med att skaka bubblet? Men ni får lov att hämta mig, för jag får inte köra bil! :P

Just nu känns det bara som att jag vill att jul och nyår ska vara över.. Och tids nog har det ju det.

Tacksam är jag i a f över alla vänner jag har som finns där när man behöver det!

Nu ska jag försöka ta mig för nåt vettigt, får väl se hur det går, för latmasken verkar ha parkerat sig pemanent hos mig.

Det går trögt... på många plan. I och med alla bakslag som kommer blir det inte mycket bloggat heller. Men jag försöker... igen.

Hösten har mest bestått i att jobba och söka nya jobb. Ja... jag är uppsagd, sånt som händer. Kommer att sakna mitt jobb och alla kunder.
Lite trattkantarellplockning har det blivit.. men lite ridning då kroppen inte velat vara med riktigt.
Just nu vill den inte alls. Skakar och har sig, något som hållit i sig i 2 v nu. Varken Medicin eller Neurologen har velat ta emot. Nu har det i a f gått iväg en remiss till Neurologen, men om de ens vill träffa mig vet jag inte.
Som tur är så håller det sig stilla när jag ligger eller sitter en stund i en fåtölj.. men jobba eller köra bil är inte på agendan.
Nu väntar jag på snön, så jag kan använda sparken när jag behöver ta mig fram.. jobbigt att gå med stavar.
Mm.. då var det bara att vänta och hoppas.

Mitt i allt detta så känns det ju fint att folk saknar en när man inte synts till, Facebook är inte dumt alls i det hänseeendet.. SMS, telefonsamtal och i övrigt glada tillrop är inte så tokigt att få i tider som dessa.

Mitt i allt detta undrar jag lite stillsamt.. vart tog tiden vägen?

Bild: Privat

Efter ett lång blogguppehåll så ger jag mig in i det igen.

Det har varit en tung vår och sommar och orken finns inte till något alls. Sova och jobba, inget mer. Ridningen har verkligen blivit lidande, liksom socialt umgänge och vardagslivet här hemma.

Ett litet ljus i tillvaron var semestern, 2 veckor fylld med ansiktsmålning i Fäviken, Stockholmssemester med loppis och badtunnebad och några härligt, sköna dagar i Umeå... Konstig att det ska vara så svårt att orka..

Nu är det åter vardag, men fr o m idag är jag sjukskriven 25%, vilket känns väldigt märkligt, men med tanke på trötthet och den sanslösa värk jag har så är det nog det bästa. Kan sova 20 timmar om dygnet, svårt att hålla mig vaken till och från jobbet... och nu med ännu mer värk så sover jag dessutom dåligt.
Prover tagna, men de kommer inte att visa nåt, det gör de aldrig, vilket iofs är bra på sitt vis. Fast ibland önskar man ju att det var nåt som gick att ta på lite mer. Fibromyalgi är ju inte helt accepterat och att jag kämpat på med att jobba heltid verkar inte alls tas med.

Nu siktar jag in mig på en trevlig helg i Umeå, sen får jag se vad som händer..

Jazze

...i livets bergodalbana

..allt i en helg och än är den inte slut.

Kroppen har hållit sig tämligen i shack, förutom värk p g a väderomslagen, men igår kväll kom muskelryckningarna i benen tillbaka, hjärtklappning, illamående och svaghet i höger ben- läskigt.  Som tur är har det inte blivit mer, håller sig ungefär på samma nivå, men att ansiktsmåla barn i +2, regn och blåst, det är rätt utmanande. Min kropp har ju överlag blivit mer skakig och att sitta med pilliga detaljer när man målar blir svårare och svårare. jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna fortsätta med min hobby, men det är klart, blir jag för skakig så går det ju inte. Jag får helt enkelt hålla på så länge det går.

Vårmarknaden jag var på för att måla barn åt Unga Örnar, höll till hos Granngården i Strömsund. Många roliga aktiviteter, utställare och trevliga människor, men ack så bedrövligt väder. Hela tillställningen formligen flöt bort i regnet och på vägen hem hamnade jag i en ordentlig snöskur! Märkligt... Målar fjärilar, katter, spindelmän och nyckelpigor i hällande regn.

Tog en sväng på Dollarstore, då jag ändå var i Strömsund. Oj vad mycket saker det finns som man inte behöver. Blev väldigt blygsam handling, men en sak som jag är riktigt nöjd med är en pumpflaska för Lactacyd-tvål, som man fick gratis. Köpte Lactacyd-tvål till den och oj vad bra den var. Pumpen förvandlar i en tryckning tvålen till ett skum som känns luftigt och skönt att tvätta sig med. Ska bli spännande att se om det funkar även på vanlig duschkräm sen när tvålen är slut.

Ikväll blir det inte mycket gjort, ska kolla lite saker inför lite spännande ting framöver, sen blir det tidigt i säng.

Tänd några ljus ikväll och njut av att få sitta inomhus och mysa!

Trevlig kväll!

Trots jobbhelg så blev det en härlig helg med Hans, grillning, Lena-ridning, sol och en kaffe på fiket.

Trist att vara ifrån varandra, men det är väl någon mening med det också. Får se om jag lyckas åka ner på något vis helgen innan Kristihimmelfärds. Dyrt åka buss, och jag måste ta ledigt, men oj vad härligt det skulle vara.

Får se hur det går helgen efter, om vi hinner åka upp till Fatmomakke något, jag jobbar ju, men förhoppningsvis så blir det några dagar där.

Lena-ridningen gick riktigt bra, Skots verkade avslappnad och nöjd, på sistone har han ju varit som en liten krutdurk, men inget sånt alls i fredags. Skönt när det flyter på.

Nu börjar allt verkligen reda ut sig, några grejor återstår, men i det stora hela så känns det så skönt. Det händer grejor hela tiden, fort går det men det känns ju så bra, så det är bara att köra på. Förhoppningsvis ska väl pyssel- och trädgårdslusten infinna sig igen också, nu när det börjat räta upp sig. Spännande saker väntar...

Dags att ta in tvätten- skönt att kunna hänga ut ute. Så nu har man en nystädad lägenhet, nytvättade kläder och någon att hålla kär- bara att vänta på trissvinsten då?

Magnolior hos min farbror maj 2009

Oj, vilken härlig helg det varit! Efter jobbet i fredags åkte jag till Vilhelmina för lite omlastning och vidare mot Fatmomakke! Vi åkte upp till Hans mamma och pappa och bodde i en stuga på gården. Skönt att komma till människor som det känns som man känt i hela sitt liv! Det kände som att vara hemma helt enkelt. Trevliga svärföräldrar, trevlig och mysig stuga och fantastiskt väder och natur.

Vi vaknade jättetidigt på lördagmorgon till strålande sol. Lite mat och sen åkte vi skoter ner till sjön för pimpling och vittjning av isnät. 8 rödingar, 2 öringar och en liten lake blev det. Isnätsfiske är något nytt för mig och väldigt roligt. Så himla skönt där uppe i lugnet.

Efter en sväng till Klimpfjäll och middag åkte vi ner till Vilhelmina igen, eftersom Hans skulle till Stockholm på måndag för att jobba. Trist, men inget att göra något åt.

Nu är det en ny arbetsvecka, det är bara att ta nya tag och njuta av helgen som var och helger framöver!

Utsikt från stugan

Nere på sjön.

Vittjning av näten

Delar av byn

Firrar

Fatmomakke kyrkby

Ha en trevlig vecka!

Och det känns så bra!

Nu har det vänt....

...tar nya tag. Någon gång måste det väl vända? Tar ett ännu större kliv, må det bära eller brista. Känns bra ju i alla fall, beredd på det värsta så blir kanske inte fallet så stort.

Konstig vad sol och värme kan göra- plöstligt känns många saker inte alls så jobbiga. Har suttit i solen med goda vänner, druckit kaffe, pratat allvar och strunt- precis som det ska vara. Ätit glass, blodapelsiner, planterat penséer, planerat för veckans begivenheter. Fint att ha något att se fram emot. Städat trappen och tagit bort vintergrejor (tror inte att sandhinken och snöstyran kommer att behövas på ett tag- i värsta fall får jag väl gå ner i källaren och hämta upp dem igen).

Känner mig uppskattat för den jag är, då är det lättare att vara den jag är. Nu har jag börjat hitta fotfästet, börjar känna mig mer som mig själv igen.

Nu ska jag gå ut i solen, njuta en stund, läsa lite Filter och sen åka till Rörström...

Var snäll med varandra...

Snart är sommaren här igen. Bild: Privat

..har börjat. Nästa vecka är det dags för neurologen, då får man hoppas att det ger något som kan få allt att vända så smått..

Man vet i alla fall vart man har sina vänner i de mörka stunderna...  De som finns kvar trots allt är de som räknas. Tack.

Bild: Privat

Jeff Dunham i fredags- rolig snubbe men antingen är jag inte på humör just nu eller så hade jag lite för höga förväntningar. Han kändes lite sliten mellan varven, men det är klart, de åker ju från ett ställe till ett annat på bara någon dag, från enan änden av landet till den andra, från ett land till ett annat. Achmed är fortfarande min favorit.

Det blev en hektisk Umeå-visit... snabbt dit efter jobbet, se showen, sova, snabb runda på stan och sen hem igen.

Söndagen sov jag mer eller mindre bort, blev inte mycket gjort denna helg heller. Inte mycket som tar sig med andra ord. Har varit alldeles för mycket senaste månaderna, på många sätt och vis. När vänder det?

Bild: Privat

Försöker se tiden an, tar ett steg i taget och förväntar mig inget.  Det är enklast så.

Att planera känns inte som grejen, men jag har i a f planerat den lilla semester jag har.

Fäviken ska jag som vanligt försöka åka till och måla. Det blir nog enda målandet för min del, om inget dyker upp. Men att leta arrangemang får vara, kostar mer än det smakar och just nu finns inte orken att hålla igång en hobby till som kostar. Ridningen får räcka.

Efter Fäviken blir det nog några dagar i en stuga utanför Svanabyn. Fiske, läsning och lata dagar står på schemat.

Dit kommer jag nog att återvända under hösten för att plocka svamp. Just nu så är hösten det jag mest ser fram emot, det är min bästa årstid och efter allt som varit och är så hoppas jag att något gått framåt tills dess.

En resa till Sundsvall i vår hoppas jag blir av, samt en tur till Stockholm under året. Irland, som jag så sett fram emot får nog vänta lite till. Pratade med en vän där häromdagen- oj vad jag saknar dem alla, men det finns ingen möjlighet att åka än på ett tag för min del.

Några försiktiga mål att tassa mot...

Bild: Privat

Hur samlar man ihop resterna av sig själv? Rycker upp sig och går vidare? För vem gör man det?

Varför gör man det? Sökandet går vidare... men inte idag.

~~~~~~~PAUS~~~~~~~~

Har tillbringat 1½ dag i Rörström, där har jag bara tagit det lugnt och insett hur mycket jag behöver ett eget andningshål.

Jag har klappat katterna, läst tidningar, tittat lite på tv och surfat, utan ambition att göra något nyttigt alls. Sovit när jag känt för det, fikat gott när jag varit sugen. Nu är det dags att återgå till vardagslivet igen, ny jobbvecka som förhoppningsvis slutar i en Umeå-resa för att se Jeff Dunham.

I dagsläget känns det dock lite osäkert på om jag kommer mig iväg. I veckan har jag haft rätt svåra problem med skakningar i kroppen, det började komma efter jobbet några dagar, men sen höll det i sig redan från morgonen i går. Det är mest huvudet som skakar, men även kroppen har sin ryck, fram för allt om jag åker bil, varenda ojämnhet skjuter en ilning genom kroppen, musklerna drar ihop sig och det känns rätt obehagligt.

I Rörström har det hela lagt sig, allt känns helt ok så länge som jag håller mig still. Red i fredags, det gick helt ok trots skakningar, men det var SÅ skönt när det upphörde. Börjar ha rejält ont i nacken och kroppen är rätt slutkörd. Nu känner jag av det lite igen, då jag ju kört bil hem från Rörström.

Nu börjar jag bli lite orolig att jag inte kommer att kunna köra till Umeå på fredag efter jobbet, för om jag skakar som i veckan kommer jag nog inte vara någon bra bilförare, och risken är även att jag inte orkar i längden Bussen hinner jag inte med.. ja, det ska som sagt bli intressant att se hur det hela går.

Nu ska jag försöka vila lite i nattens lugn, men jag saknar knastret från brasan i Rörström och katternas sällskap..

Fridens Liljor...

Bild: Privat

Hur många vuxenpoäng har du? Barn? Volvo? Villa? Vovve?

Vem är det egentligen som har bestämt när man är vuxen? Om man ska följa omgivningens syn på det hela så är jag inte vuxen alls, om inte ett jobb räknas som vuxensak.. Har inget av ovanstående, har aldrig tidigare känt längtan eller behov av det. Allt har väl att göra med var och med vem man är i livet. NU kan jag känna att stabilitet i tillvaron, familj etc är något jag verkligen vill, men hur många följer egentligen sin egen vilja och inte omgivningarnas förväntningar? Det här är något som fascinerat mig länge, omgivningens krav och förväntningar verkar många gånger överskugga egna behov och önskemål.

Man ska ha bil, båt, skoter, husvagn, utlandssemester (gärna till Thailand), sommarhus, 2 bilar, hus etc.

Man ska skaffa barn, gärna flera. Inte för att man kanske vill just då, utan för att man ska. Det här är ju lika snett som kroppsynen som finns därute. Om jag inte vill skaffa barn, då är man onormal, följer inte normen. Men tänk om man inte vill just då, inte alls eller, inte KAN få? Vem har rätt att tala om för mig vad som är rätt eller fel?

Jag har pluggat vidare, tagit studielån, jobbar, försöker vara aktiv i föreningslivet.. Bor själv, försöker att inte ligga någon till last, hjälpa till där och när jag kan.. Men likt förbannat är man tydligen ingen fullvärdig medborgare om man inte har allt det där andra. Märkligt.

Jag är aldrig hemma för vård av barn, behöver inte vara ledig lov, examen eller storhelger... Vi tycker att vi är jämställda och öppensinnade, men det gäller tydligen bara om man följer standardformulär 1A.

Nu är jag beredd att ta klivet in i vuxenlivet, om tillfälle ges. Ska bli intressant att se hur det ses och tas emot, och hur jag själv reagerar när jag är på insidan och tittar ut på det som jag var tidigare. Smyger det på en utan att man märker det?

Kanske blir det en uppföljningsrapport.. någon gång i framtiden?

Bild: Privat

I slutet på april ska jag äntligen få åka till Neurocentrum i Umeå. Jag hoppas verkligen de kan komma på vad som är fel, symptom kommer och går, även på vänster sida och tröttheten håller på att förstöra mitt liv.. Att jobba och ha det så här är ingen höjdare.

Nu har jag även fått en knöl i handleden som jag bröt- undrar vad det kan vara? Får nog mejla Hand- och plastik om det... att det aldrig tar slut. Men det är ju bara att samla ihop sig igen och fortsätta.

Hemkommen från Umeå så är det bara att inse att livet går, och gick vidare, oavsett.

Trevligt att gå en sväng på stan, äta god mat och ta en öl. That's that. Intressant att titta på folk på Club Greyscale och lyssna på lite musik.  That's that- let's move on. Jag håller nog på att bli gammal, så nu åker club-kläder och dylikt ner i källaren.

Nu är jag hemma igen, det känns bra, även om det som sagt var trevligt med lite omväxling i tillvaron. Det jag känner är att jag definitivt kommit fram till rätt beslut om vilken inriktning jag vill ha på livet, redan innan detta. Nu är det bekräftat, sen om det blir som önskat, det är ju en annan sak, men skönt att känna sig så säker.

Life will roll on, nu är det bara fråga om att få det att rulla åt rätt håll. Men nu finns det lite energi att ta tag i saker igen. Bara att ha tålamod och DET har jag gott om.

Bild: Privat

.. på något konstigt vis. Trots att när man inte trodde något mer kunde hända, så naturligtvis så rullar eländet på... först min bil trasig, nu har mammas och pappas bil gått sönder. Samma fel, trasig växellåda, fast deras går i  f att köra lite fortfarande. Så nu får jag försöka hinna med bussen imorgon, för som sagt, livet knatar på vare sig man vill det eller inte.

Nu hoppas jag att mitt pepp kommer tillbaka lagom till lördagens begivenheter. Packar för fullt, men vad ska jag ha med mig egentligen?

Gäller att lägga p åen rem så jag inte somnar innan jag får det gjort.

Håll tummarna att jag hinner med bussen och får en rolig kväll i Umeå på lördag!

Trött Lussekatt! Bild: privat

Nu laddar jag för fullt inför Club Greyscale och SGA den 26 april.  Har grävt djupt i garderoben efter gamla klubbkläder, de används ju inte så värst flitigt här i Dorro av någon konstig anledning. Kanske borde försöka få casual friday infört på jobbet?

Kläder är framplockade, lackstövlarna upputsade och nu ska det bara packas och bli den 26:e... Ser fram emot att gör något helt annorlunda. Det känns lite som ett antiklimax, efter detta kommer antagligen mycket av dessa kläder att packas ner mer permanent (bortsett från sånt som kan användas vid t ex Halloween) i lådor, då det nog kommer att dröja innan jag kommer på någon alternativkväll eller festival på länge... Nu ska jag ha kul och sen ska jag bli vuxen, eller hur det nu var. Det känns som att detta är en avskedskväll till ett det liv jag tidigare haft, men att jag nu är rätt färdig med det, för tillfället i a f.

Andra behov, annan längtan har tagit plats och tills jag vet hur det blir med allt det så får denna kväll på något vis sätta punkt för det gamla. Gästspel kanhända, man ska aldrig säga aldrig, men blir det som jag känner att jag vill, så kommer något sådant att dröja. Den som lever får se. Livet kommer med vändningar man inte kunde ana, det är bara att försöka hänga med och hoppas att livet far lite varligt med en.

Peppad är jag i a f inför denna kväll, hoppas den blir bra!